ledsagorna.blogg.se

Vindelfjällens naturreservat 

Svartisens Nationalpark (Norge)

Sareks Nationalpark 

Vindelfjällen den 22-24 juli

Den 22 juli

Efter en lång bilresa från ett 33 grader varmt Gnesta, med tältövernattning strax utanför Tärnaby, stod jag nu vid starten för min 3-dagars tur i Vindelfjällens naturreservat. Temperaturen var ca 20 grader svalare än i södra Sverige, vilket var skönt!

Jag startade i Laisaliden strax norr om Tärnaby, och mitt mål för dagen var Syterstugan som låg 22 km bort. Jag tänkte gå den ganska krävande leden över Murstertoppen (1413 möh), vilket innebar drygt 800 hm klättring. Vädret var fint på låg höjd, men topparna låg inne i molnen. Jag hoppades dock att det skulle lätta.

Otroligt fina vyer så fort jag började vandra och sikten var fortfarande god.

Ungefär vid 1100 m höjd började vinden tillta och molnen tätna. Fortsatte uppåt efter leden som gick bra att följa trots sikten. Passerade Murstertoppen utan att direkt se så mycket, men det är ändå rätt typiskt fjällväder! :)

Nerfärden på andra sidan fjället blev desto knepigare. Stora snöfält i kombination med dålig sikt gjorde det lätt att tappa bort leden. Vidare var det rätt krävande sten/block-terräng som var blöta och hala pga dimman. Stannade en stund i Vallentjåkke-vindskydd för att fylla på energi och värma mig lite. 

Efter stoppet i vindskyddet blev sikten bättre, och även temperaturen steg något.

Välkomstkommitten (Håkan och Camilla) väntade. Camilla hade varit stugvärd på Syterstugan sedan den öppnade i juni. Det blev en rolig kväll med god mat och dryck.

Den 23 juli

Idag skulle vi göra en dagstur för att pröva fiskelyckan. Blev en fin dag med mycket blommor att undersöka. Dock ingen fisk denna gång…

Nordisk stormhatt

På kvällen blev det spelhåla i stugan och ännu en god middag!

Den 24 juli

Idag fick jag sällskap tillbaka till Hemavan. Håkan, med syster och svåger skulle också tillbaka till civilisationen och vi tog vägen via Syerskalet och Viterskalsstugan, där vi stannade och åt lunch. Vinkade farväl till Camilla som hade några dagar kvar på stugvärdslivet.

Syterskalet

Fjällrävarna 

Väl framme i Hemavan tog vi farväl och jag fick skjuts till bilen i Laisaliden. Satte mig i bilen och körde direkt mot Norge. Efter Mo i Rana så svängde jag norrut, och letade mig så nära Svartisens Nationalpark som möjligt för att nästa dag kunna starta min vandring där. Hittade en fin tältplats med utsikt!

Svartisens Nationalpark den 25-26 juli

Hade spanat in en hytte på kartan som jag tyckte såg spännande ut, Pikhaughytta, som låg mitt inne i Nationalparken. Hytten verkade ha 2 sängar och öppen för allmänheten.

Vandringen dit var inte jättelång (ca 13 km), men med ca 500 höjdmetrar. Eftersom hytten kunde vara upptagen så tog jag med tältet mm.

Starten på vandringen var efter en populär led eftersom sevärdheten "Marmorpalatset" (fors med vit marmorsten) låg ett par km från parkeringen. Jag såg dock inga människor, vilket nog berodde på det regniga vädret. 

Efter någon timmes vandring på stigen, svagt uppåt, kom jag fram till sjön Glomdalsvattnet med den stängda Glomdalshytten. Strax efter sjön går man in i nationalparken och stigen blev betydligt brantare.

Det regnade hela tiden och sikten var begränsad. Skogen var fortfarande tät,  men efter en mycket krävande stigning efter sjön så började jag komma upp på kalfjället.  

Framåt kvällen så upphörde regnet och solen kom fram, och jag gjorde en upptäcktsfärd runt hytten. Otroligt vackert, med glaciären synlig på båda sidorna om sjön och turkosablått vatten på Flatisvatnet som är synlig när man gått en bit från hytten.

Åter i hytten så gjorde jag middag sittande i solen i dörröppningen. Gick och lade mig tidigt. Somnade sött!

Den 26 juli

Det var fortfarande uppehållsväder när jag lämnade hytten. Lite vedmodigt att redan lämna. Den här platsen ingav mycket lugn och fantastiska vyer.

Coola spår av istiden

Vandringen tillbaka var inte heller fel. Nu såg jag allt vackert jag missat på vägen upp, när det regnade! Avslutade med att besöka Marmorpalatset, innan jag kom fram till bilen.

Satte mig i bilen med siktet inställt på Sverige och Sarek! Kom fram till Jokkmokk på kvällen och tog en natt på hotell och middag på restaurang. Oväder på kvällen/natten.

Sarek Nationalpark den 28 juli-1 augusti

Den 28 juli

Handlade diverse nödvändigheter i Jokkmokk innan jag stack vidare till Kvikkjokk. Efter att ha fixat med packningen etc när jag var framme i Kvikkjokk, så hade det hunnit bli seneftermiddag. Stack iväg norrut på Kungsleden, med sikte på att ta mig in i Sarek innan jag stannade för natten. Hade lite tyngre rygga än vanligt, eftersom som jag tänkt "unna" mig lite denna tur.

Glad att lämna Kungsleden 

Vädret hade slagit om och prognosen lovade fint väder de närmaste dagarna. Jag vek av från Kungsleden (skönt) efter 7-8 km och vek in på stigen mot Pårte. Efter ytterligare ca 5 km var jag inne i Sarek. Vinden friskade på lite, och jag hittade en skyddad tältplats precis innan Pårteslätten öppnar sig. Fixade middag och gick till säng rätt snart.

Den 29 juli

Strålande väder när jag vaknade! Snabb frukost och sedan gav jag mig iväg! Planen för dagen var att ta sig till det kluriga vadet i Njoatsovagge. 

Passerade ganska snabbt över Pårteslätten och besökte Axel Hambergs forskarstugor vid foten av Pårtemassivet. 

Tog den blåmarkerade "leden" (faktiskt den enda i Sarek-används vid renskötseln i dålig sikt) som går söder om Pårtemassivet. Lunchade nedanför Pårte och tittade upp mot toppen (drygt 2000 möh) där Ebba och jag gick upp förra året. Otroligt mycket blomster här!

Fortsatte leden förbi sjön Tjievrajavrre, upp över passet och kom såsmåningom in i Njoatsovagge. Mycket vacker väg och angöring av dalen.

Rosenrot och fjällglim 

Med utsikt in i Njoatsovagge

Gick ner till den "stig" som finns nere i dalen och som är markerad på kartan, eftersom jag ville undersöka om det gick att vada över jåkken längre ner i dalen. Det visade sig omöjligt. Går inte att ta sig över jåkken nere vid renvaktarstugan i Njoatsovagge.

Nu var jag "fast" nere i dalen och fick en tuff vandring i den täta vegetationen…! De 6-7 km jag hade kvar till vadet tog resten av dagen.

Den 30 juli

Solen sken även denna dag. Hade vartit riktigt kallt under natten. Åt en tidig frukost för att ta mig an vadet innan smältvattnet från glaciären gjorde den svårare att vada över. Jag och Ebba vadade här förra året, och då var det tufft! Nu såg vattenflödet ut att vara högre…

Jag letade rätt på ett ställe där jåkken delade på sig och var som bredast. Vadet var tufft och gick bra tills jag hade ca 1 1/2-2 m kvar. Då steg jag plötsligt ner i en ännu djupare strömfåra och jag kände att fötterna började svepas iväg och stavarna tappade fäste!! Jag slänger mig framåt och lyckas liggande raklång greppa tag runt en sten vid strandkanten och dra mig upp samtidigt som underkroppen typ drogs neråt jåkken. Kom upp och var blöt upp till armhålorna. Det var lite väl äventyrligt…! Började direkt gå i rask takt för att få upp värmen. Vattnet i jåkken är inte många plusgrader. Efter ca 15 min var jag varm och på väg uppför fjällsidan.

Vadet 

      

Uppe på platån söder om Njoatsovagge.

Lämnade nu Sarek och tog sikte på Pärleälvens fjällurskogs naturreservat. Stannade och lunchade med utsikt över dalen Tjuoldavagge. Här har man för övrigt mobiltäckning, och jag lämnade en rapport till Ann.

Fortsatte att vandra mot Tarradalen där jag tänkt sova över i Sommarlappastugan. Mycket vacker vandring!

Väl nere på Padjelantaleden så gick jag de ca 5 km som var kvar till Sommarlappa. Fick en bädd i stugan och snackade länge med stugvärden. Var lite sällskapssjuk efter all ensamtid… Kom också i samspråk med två sametjejer i stugan som bekräftade att vadet i Njoatsovagge är erkänt svårt/farligt.

     

Den 31 juli

Vaknade med en viss smärta på framsidan av höger underben. Trodde först att det var en lättare skada från min "slängning" i vadet dagen innan, men svårt att veta.

Var inte mycket att göra åt, utan jag fortsatte min vandring. Tanken var att ta sig upp på platån söder om Tarradalen och vandra däruppe mot Kvikkjokk.

Började med att gå på Padjelantaleden ca 10 km till bron vid Tarraälvshyddan. Gick sedan några km på leden mot Kurajaure (Nordkalottenleden) och tog ordentlig med höjd. Otroligt vacker utsikt. Dock började benet värka mer och mer…

Vek av från leden där vinterleden ansluter och tog mig upp den sista biten till platån. När jag väl kommit upp på platån gick jag bara och njöt!! Förra gången jag gick här var det dimma, men nu var utsikten magnifik. Stannade för lunch och beundrade det mycket vackra Tarrekaisemassivet på andra sidan dalen.

Fortsatte min vandring mot Kvikkjokk, och hittade en underbar tältplats (typ örnnäste) på södra delen av Tarradalen, i höjd med Njunjes. Hade en riktigt fin sista kväll på turen.

Ända smoggen i bägaren var att benet svullnat upp och värkte. 

Den 1 augusti 

Vaknade tidigt av att solen träffade tältet tidigt eftersom jag tältade så högt upp på berget.

Så fort jag började gå nedför berget så började benet värka. Tråkigt, men inte mycket att göra. Otroligt mycket hjortron när jag kom ner på myren vid Njunjes!

Lämnar sista tältplatsen 

Tog mig ut på Padjelantaleden och "haltade" sista biten ner till båttransporten till Kvikkjokk. Fick stanna och vila benet flera gånger… Vädret fortfarande otroligt fint, och jag tog ett dopp i älven i väntan på båttransporten. 

Nu var denna tur slut och jag lyxade till det hela med en trerättersmiddag på Fjällstationen i Kvikkjokk och övernattning på stationen. Dagen efter tog jag bilen och åkte ännu längre norrut, till Tromsö/Lyngsalperna, men det är en annan historia.

Lärdom från dessa 10 dagars vandring, är att någon enstaka vilodag hade antagligen gjort att jag undvikit problemet med mitt ben. Så får det bli nästa gång! :)

/Arne