ledsagorna.blogg.se

Dag 1 - den 1 juli

Vi hade luskat ut att vägbommen precis öppnat för säsongen in till den gamla förfallna fjällbyn Gråsjön, inte långt från Kallsedet. Sagt och gjort så styrde vi kosan dit, och mycket riktigt så kunde vi köra hela vägen fram till Gråsjön. En perfekt startpunkt för en vandring i Skäckerfjällen!

Vi parkerade bilen vid vägens slut, och påbörjade direkt vandringen upp genom ödebyn, med ruiner efter gamla skifferstensladugårdar. En mycket vacker plats som hade sjudit av liv några hundra år tidigare. Första bosättarna kom på 1680-talet, och de sista lämnade på 1950-talet. Länstyrelsen förvaltar idag platsen. Vidare har  ängarna runt byn en otroligt blomsterprakt. Vi gick bara och njöt! 

Vi följde en stig från byn upp genom skogen (en gammal nerlagd led), och ganska snabbt började skogen glesna och efter bara ett par km var vi uppe på kalfjället. Värmen var tryckande och inte mycket vind heller, men vilken utsikt söderut! Kallsjön låg blank och Åreskutan tronade i fjärran. Tänk att inte fler människor hittar hit!?

Tanken var att korsa Storfjället, gå väster om Jorpetjahke och sedan ta oss bort till Sockertoppen för övernattning. Det blev ganska många höjdmetrar i värmen och bromsarna var aktiva! Halvvägs upp på Storfjället lunchade vi med en vidunderlig utsikt!

Vi skråade bort genom dalen på den västra sidan, mot Sockertoppen, och fick slutligen gå över ett stort snöfält för att komma till själva "sadeln" söder om Sockertoppen, där vi tänkt tälta. Det stod en renhjord på snöfältet som vi fick vänta ut, innan de försvunnit. 

Väl uppe på sadeln så hittade vi snabbt en jättefin tältplats, där vi satte upp tältet. Utsikten ner mot Mansjön var magisk och vi skulle få en fin solnedgång. Båda var överhettade så vi tog ett dopp innan vi fixade middag!

Efter middagen blev det några hårda yatzypartier! Och sedan satt vi och myste och tittade på solnedgången över Mansjön och slutligen ner bakom Sockertoppen. Blev (skönt nog) ganska snabbt svalt i tältet, så vi kunde hoppa i säng efter en lång dag.

Tältet stod perfekt; kanten på sadeln gjorde att morgonsolen från öster inte nådde tältet förrän vid 6.30-tiden, vilket gjorde det möjligt att ligga kvar en stund utan att tältet blev olidligt varmt.

Vi fixade frukost och kom iväg rätt tidigt. Ville ändå utnyttja den något svalare morgonen. Vi började gå österut längs södra delen av den vackra dalen, ner mot Mansjön. 

Tanken var att gå enda fram till leden som leder söderut till Anjans fjällstation (den ända leden genom området), och sedan följa leden in i Strydalen.

Efter någon dryg timme var vi framme vid leden och rundade den dramatiska Aakantjahke och tog några jobbiga höjdmeter innan vi kom in i den vackra Strydalen. 

Nu hade värmen blivit riktigt jobbig och bromsarna stod som myggsvärmar runt oss… Vi fortsatte ner i Strydalen, men lämnade snabbt leden och höll istället höjd på östra delen av dalen. Efter ytterligare någon timme så lunchade och vilade vi vid en liten fors, innan vi lämnade den vackra Strydalen bakom oss.

Nu var planen att ta höjd och sedan gå uppe på Gråsjöfjället ända fram till stigen ner till Gråsjön. Jobbigt i värmen, men väl uppe var det värt besväret. Hela Gråsjöfjället är en mycket vacker platå med inbjudande små sjöar och fin utsikt söderut ner mot Kallsjön och Strydalen västerut.

Med bromsarna jagande efter oss i värmen, avstod vi från att ta ett dopp i någon av sjöarna på Gråsjöberget. Vi hade hört talas om att det fanns en jättefin badstrand nere vi Gråsjön, så vi höll oss tills dess.

Snart var vi framme vid stigen och kunde börja gå ner mot Gråsjön. Och direkt som vi var framme vid bilen, så gick vi ner till badstranden och slängde oss i vattnet. Vilken befrielse! Det finns en jättefin sandstrand vid Gråsjöns norra ände.