Solotur i Vindelfjällen, den 22-23 april 2021
Jag ville göra en sista skidtälttur för säsongen, och det visade sig svårt att hitta någon som ville hänga med, så det fick bli en solotur. Kom också på att det kanske gick att kombinera turen med att hälsa på några kompisar (Håkan
och Camilla) som bor i Tärnaby. Hade heller aldrig varit i Vindelfjällen, så det kändes också spännade. Sagt och gjort; vad är väl 100 mil i bil om fjället lockar!
Den 22 april
Efter att ha suttit och jobbat (Teamsmöten...) hemma hos min vänner på morgonen så drog jag iväg från Tärnaby. Hade fått tips att starta turen i Solberg, vilket ligger en knapp mil norr om Tärnaby. Där startar en led som snabbt
tar en upp på kalfjället. Tanken var att göra en 2 dagars tur, med start i Solberg och slut i Hemavan. Jag skulle runda fjällmassivet som ligger NO om Hemavan, via det vackra och dramatiska Syterskalet. Sista biten skulle jag skida på
Kungsleden som har sin början/slut i Hemavan.
Jag var sugen att testa min nyinköpta fjällpulka, "Jemtlander", vilken behövde testas inför lite längre skidäventyr nästa vinter. Sedan var jag jättetaggad på att få besöka Vindelfjällens naturreservat.
Vid starten i Solberg
Packat och klart för jungfrufärd med pulkan
Vädret kunde inte varit bättre när jag startade turen. Vindstilla, sol och ett par plusgrader. Hade varit kallt på natten så skaren låg stenhård.
Första 1,5 km från Solberg var bara uppför. Lite tuff start, men jag hade sett på kartan att det snabbt planade ut när man väl var uppe på kalfjället. Inte en människa i sikte när jag kom upp på fjället och fortfarande vindstilla. Solen började
värma lite väl mycket, så det blev att skida fram i bara underställströjan.
Otroligt fint när man kommit upp på kalfjället, och snön var stenhård och bärande både på och vid sidan av leden.
Efter att ha skidat drygt två timmar i det härliga vädret med det mäktiga fjällmassivet på vänster sida och milsvidd utsikt norrut i naturreservatet på vänster sida, kom jag fram till Stabre vindskydd. Jag kände att jag behövde lite energi, och satte
mig i solen utanför vindskyddet och drack blåbärssoppa och åt nötter.
Jag skrev in mig i vindskyddets färdbok, där jag skrev att min plan var att fortsättas till Syterskalet för en tältnatt. Det passerade ett par skotrar när jag satt vid vindskyddet (första människorna sedan Solberg), dock inga skidåkare i
sikte.
Strax efter att jag lämnat vindskyddet börjar det blåsa från norr, och det syns att det är snömoln på väg mot mig. Nu åkte kläderna på igen. Vidare blev den svaga uppförslutningen i kombination med motvind och stenhård snö att färden helt plötsligt
blev lite tuffare. Fick även sätta på stighudarna igen (som tidigare åkt av så fort jag kommit upp får kalfjället).
Utsikten rakt fram blir bara mäktigare och mäktigare, med Syterskalet (dalgången mellan norra och södra Sytertopparna) som växer sig större. De båda topparna, som är bland de högsta söder om polcirkeln, står som två väktare till ingången av skalet.
Syterskalet och inkommande snömoln
Närmar mig Syterskalet
Jag hade nu bestämt mig för att tälta i själva Syterskalet. Ett alt jag hade övervägt var att åka ner i fjällbjörkskogen för att få mer skydd, men vädret var ändå så pass bra, och vindarna måttliga, att jag beslutat mig för att tälta på
kalfjället. Den nordliga vinden skulle dock öka framåt natten varför jag ville söka skydd inne dalgången, helst så nära norra Sytertoppens fot som möjligt.
Även om det såg nära ut, så tog det ytterligare två timmar att skida från vindskyddet tills jag var inne i Syterskalet. Fjällsluttningen på den norra sidan av skalet såg fin ut, och det var snöfritt hela vägen upp på berget ovanför, så jag vågade
mig rätt nära foten av branten för att leta tältplats. Här var även vinden betydligt svagare.
Syterskalet med renvaktarstugan mitt i
Eftersom jag nu befann på själva fjällsidan, så var jag tvungen att gräva jag mig in i snön för att skapa en vågrätt plattform där jag skulle kunna sätta upp tältet. Det blev ett rätt tungt jobb eftersom snön/skaren var stenhård.
Kunde äntligen börja sätta upp tältet och gjorde det på gamal rutin. Men, när jag skulle trä in den tredje och sista tältstången så var den borta! Jag hade lagt alla tre stängerna bredvid mig medans jag trädde in en i taget. Den sista stången
har dock glidit iväg på skaren utan att jag märkt det, nedför hela fjällsluttningen… Jag såg den inte, men den måste vara någonstans längst nere i Syterskalets botten. Det var bara att traska ner och leta… Väl längst nere i botten av dalen, så
letade jag överallt, utan att hitta stången. Det var bara att traska upp de ca 500 m och 60-70 hm igen och sätta upp tältet med bara två tältstänger. Kändes inget bra, eftersom vinden börjat öka och jag förstod att det skulle bli ett olidligt
fladder i tältet med en saknad stång. När tältet var uppsatt och jag skulle börja laga middag, så såg jag något ca 100 m bort, snett efter fjällsluttningen (ca 45 grader åt sidan) som skulle kunna vara stången. Och mycket riktigt där låg den! Den
hade inte glidit nedåt, utan åt sidan! Jag blev superlycklig! Och snart var tältet uppsatt på korrekt sätt med tre tältstänger!
Vinden hade ökat, så det var inte läge att laga maten ute i blåsten, utan jag höll till inne i absiden. Snart hade jag en mumsig frystorkad middag klar, som jag förgyllde med två medhavda folköl! Vilken fest! Och jag var så nöjd att tältet stod
stabilt i den nu ganska hårda vinden.
Middagsutsikt från absiden, mot Södra Sytertoppen
Månen uppe
Syterskalet sedd åt öster
Södra Sytertoppen i kvällsljus
Solen på väg ner över den vackra dalgången; så fina vyer!
Tältplatsen
Även när mörkret lag sig var det ett vackert månskådespel i Syterskalet och på Södra Sytertoppen.
Somnade sött efter en härlig dag!
Den 23 april
Vaknade till ännu en solig dag. Vinden hade varit rätt hård under natten, men nu på morgonen lugnat ner sig. Åt en god grötfrukost och började riva lägret.
De här lägerstövlarna har jag haft stor glädje av. Varma och lätta!
Klar för avfärd
Tanken var nu att åka Kungsleden (som går igenom Syterskalet) ända ner till Hemavan. Började skida ner för fjällsluttningen, vilket är ganska lurigt på skaren, skråande med en pulka som trycker på! Väl nere på Kungsleden så gick det lätt. Vinden var
svag och solen sken! Mötte en hel del skotrar som var på väg ut på till fiskesjöar längre upp på fjället. Hade ännu inte mött en enda skidåkare! Vyerna i Syterskalet var hänförande.
Nöjd!
Syterskalet väster ifrån
Viterskalstugan
Snart var jag framme vid STF stugan Viterskalet, som ligger mycket vackert belägen, med det vackra Viterskalet strax ovanför. Passerade stugan utan att gå in.
Viterskalet-skulle gärna besöka, men det får bli en annan gång
Vinden hade nu tilltagit igen, och den kom från norr. Perfekt eftersom jag nu skulle söderut längs Kungsleden. Helt plötsligt var det som att någon puttade på mig i ryggen, och med hård skare så gick det undan!
På Kungsleden med Viterskalet i bakgrunden
Passerade ett gäng militärer som var ute på övning på fjället. Både bandvagnar och skotrar hade de; vilken lyx! Annat var det när man själv gjorde lumpen för 35 år sedan. Då gällde vita blixten! ;)
Blev erbjuden att tolka bakom dem, men avböjde. Det var förvisso några jobbiga stigningar innan leden började vika av neråt mot Hemavan. Men, jag ville gärna göra turen för egen maskin. I de värsta backarna fick jag faktiskt ta av mig
skidorna och gå. Gick inte att få något fäste på den hårda skaren.
Halvvägs mellan Viterskalsstugan och Hemavan
Sista biten till Hemavan var nog den jobbigaste på hela turen. Branta upp- och nedförsbackar. Såsmåningom började jag närma mig skidbackarna i Hemavan, och avslutningen ner till Naturum i Hemavan blev lite spännande. Mycket lång och brant utförslöpa,
där pulkan tryckte på! Väl framme vid Naturum, så fick jag vänta en stund innan Håkan kom och hämtade upp mig, men jag hade en härlig stund i solen. Trött, men nöjd med min tur!
Skidbackarna i Hemavan
Slutpunkten för min lilla tur. Den södra änden av Kungsleden (vid Naturum i Hemavan)
Turen inritad ungefärligt på kartan, med tältplatsen markerad med kryss
Vindelfjällens naturreservat gav mersmak! Mycket vackra och dramatiska fjäll och lite folk. Dock en del skotrar som störde lugnet. Jag vill gärna hit igen, och då kanske på sommaren. Turen från Solberg till Hemavan var precis lagom lång, och mycket
vacker. Rekommenderas starkt!
Nu väntade några härliga dagar hos mina underbara värdar i Tärnaby. Blev härliga skiddagsturer i Tärna/Hemavan-fjällen, och sol/öl på balkongen på eftermiddagarna. Några hårda yatzy-matcher blev det på kvällarna också!
Nästa tur som kommer i bloggen, blir en sommartur, nu får fjället vila ett tag. Snart föds renkalvarna på kalfjället, och vajor och kalvar behöver lugn och ro.
/Arne