ledsagorna.blogg.se

Lill-Stendalsfjället

Min plan var att göra en kort (2 dagars) skidtur, själv, med tältövernattning i Jämtlandsfjällen första helgen i februari. Tanken var dels att förbättra mina kunskaper vad gäller vintertältning, dels för att testa lite ny utrustning. Det var också en viktig del i min fjälledarutbildning. Men, givetvis var det viktigaste att få komma ut på fjället, och få andas lite frisk luft!

Den 31 januari

Jag tog tåget upp från Stockholm på fredagen den 31 januari, och väl framkommen till Åre så blev det en hel del fixande med utrustning, hyra fjällpulka etc. Vädret såg ut att bli lite utmanade, så den ursprungliga planen att utgå från Storulvåns fjällstation fick omprövas. Prognosen förutspådde att det under natten mot söndag, och under söndag förmiddag skulle blåsa västliga vindar på ca 22-23 m/s, och då var kalfjäll, utan möjlighet till skyddande skog ett mindre bra alternativ. Bestämde mig därför att istället utgå från Vålådalens fjällstation, och då skida leden västerut, tälta i Stensdalen bortanför Stensdalsstugorna. En tur på ca 15 km.

Den 1 februari 

Tidigt lördag morgon skjutsade Simon (sonen) ut mig till Vålådalen. Efter lite sista minuten inköp i fjällstationens shop, i väntan på att det skulle bli ljust, så gav jag mig iväg ut på leden västerut. Jag hade denna gång en fjällpulka där jag förvarade; tält, sovsäck, kök, mat, spade m.m. Hade även en 65 l ryggsäck med framförallt extra kläder, vilket gjorde ryggsäcken ganska lätt. 

Det var härligt att komma iväg, men det var lite för varmt för min smak. Ganska snart började det nämligen växa på snö under stighudarna, varför jag bestämde att ta av dem och åka utan stighudar. Det blev dock lite utmanade i uppförsbackarna...

Snöläget var faktiskt lite sämre än jag trodde, men det var aldrig några problem att åka skidor. Däremot hade myrarna jag passerade ganska begränsat med snö. Antagligen hade mycket blåst bort. Inne i skogen var det mycket snö. Jag hade blivit varnad för att det skulle kunna vara blött och att många vattendrag inte frusit, men det var inga problem. Inga öppna vattendrag som jag var tvungen att passera och inte heller blött på myrarna.

Efter några timmars åkning började jag närma mig slutet på den lite mer täta och skyddande tall/granskogen, varför jag passade på att luncha. Det hade börjat blåsa en del från SV, så när jag kom upp på den mer oskyddade sista delen av leden fram till Stensdalen, så skulle det bli svårare att hitta lä.

Väl uppe på fjället vid trädgränsen så fick jag äntligen lite mera vyer att njuta av! Härligt att vara tillbaka på fjället!

Efter ca 14 km skidåkning från Vålådalen kom jag fram till Stensdalsstugorna, som drivs av STF. Stugorna har ännu inte öppnat för säsongen, varför det var helt tomt och öde. Utforskade nödrummet som finns vid stugorna, som alltid ska vara öppet för det fall någon överraskas av oväder. Fortsatte sedan en kort bit bort efter leden mot Gåsen, där jag började leta tältplats i den mycket vackra fjällbjörkskogen. Passerade det här området i höstas på en vandring, och var nu sugen att övernatta på denna vackra plats.

Den mycket fina och nybyggda STF Stensdalsstugan.

Ganska snart hittade jag en fin och väl skyddad (för västvindar) tältplats. Började platta till med skidorna där tältet skulle stå, och gav mig sedan iväg på en kort spaningstur medans snön jag packat ihop skulle stelna. Hittade då en öppen bäck ett par hundra meter bort, där jag kunde fylla på vatten. Annars är det mycket jobb med att hela tiden smälta snö när man är på vintertur.

 

Förberett för tält

Tältuppsättning, fixande med utrustning, gräva ut i absiden, gräva en matlagningsgrop etc tog en stund. Finns mycket mer att ordna när man är på vintertur jfrt med sommartur. Det tråkiga är att mörkret kommer så snart, och det gör att kvällarna blir väldigt långa. Efter att allt var fixat tog jag mig en kort tupplur i tältet, men ganska snart var det dax att laga mat. Fick nu testa det nya bensinköket, vilket fungerade klockrent! Vilken skillnad jfrt med gasolkök. Fördelen med bensinkök att det inte alls är känsligt för kyla, vilket gasolen är. Efter en god frystorkad middag, med folköl och whiskey/choklad som efterrätt, så var det dax att fundera på att krypa ner i sovsäcken. Även den är ganska ny, och den uppfyllde förväntningarna väl. Förvisso inte så kallt (ett par minus), men ett tunt ullunderställ räckte mer än väl att sova i. Också det nya liggunderlaget var varmt och skönt, dock hade jag problem att få det tätt... Lite speciell stänganordning som jag behöver träna på. Fick blåsa upp det flera gånger under kvällen.

Lägerplatsen klar

Vinden började öka rejält när jag lagt mig, men den väl valda tältplatsen höll måttet. Vinden röt och tjöt i fjällbjörkarna men vid tältet var det i stort sett vindstilla. Dock var jag orolig för en vindkantring, för då hade läget kunna blivit kritiskt. Under natten ökade vinden ytterligare och det började snöa kraftigt. Låg och funderade på hemfärden, och att den kunde bli tuff, om vädret fortsatte på det här viset. Framförallt på den del av leden som gick över de mer öppna områdena, där det kan bli svårt att se leden om det både snöar kraftigt och blåser stormvindar. Sov gott större delen av natten förutom enstaka gånger när några vindstötar letade sig ner till tältet och "ruskade om". I värsta fall (om vädret bestod), så kunde jag stanna kvar där jag var tills vädret lugnade ner sig.

Den 2 februari

Vaknade när det började ljusna, dvs klockan var ganska mycket. Gårdagen hade nog tagit på krafterna! Snöandet hade upphört, men den hårda vinden från väst bestod. Fixade och åt frukost samt värmde vatten för att ha med mig på tillbakafärden. 

När lägret var rivet och pulkan packad tog jag mig ut på leden igen och började skida tillbaka österut mot Vålådalen. Eftersom vinden låg på dryga 20 m/s så var det skönt att ha den i ryggen. Bitvis var det bara att glida med vinden över de öppna områdena.

Frukostfix och testade även skillnaden att värma vatten på gasolköket jfrt med bensinköket

Njöt av att känna naturens krafter och man inser hur utsatt man är på fjället i sådana här situationer, varför man absolut inte ska ge sig ut i blåsigt väder om man inte har rätt utrustning (typ vindsäck, bra kläder) och kunskap. Är man själv ska man också tänka på att inte ta några som helst risker, utan ta säkra vägval, vända i tid, och se till att ha bra energinivå hela tiden. Jag hade även med mig en satelitnödsändare (Garmin in-reach mini) om det värsta skulle hända. I Vålådalsområdet fungerar dock mobilen bättre än på många andra ställen i fjällen, pga av att det är relativt flackt.

Lunchade halvvägs till Vålådalens fjällstation, även om jag antagligen hunnit skida hela vägen och lunchat på stationen, men ville njuta att utelivet när jag ändå var på tur. Hemvägen var mycket lättare, dels på grund av medvinden, dels för att det var mer nedför.

När jag närmade mig Vålådalens fjällstation kom solen fram, och jag fick en mycket fin avslutning på turen. Blev upphämtad av Simon, och avslutade helgen i Jämtland med en god trerätters middag på Liten krog i Åre. Fick då också träffa Ebba (dottern) som jobbar på krogen.

Tack Jämtland för denna gång! Kommer åter i mars för nya äventyr!

Arne