3 dagars höstvandring i Jämtlandsfjällen, den 13-15 september 2019
Jag (Arne) och min vän och fjäll-Buddy Ebba Askeljung hade därför bestämt att ta en oledad höstvandring i Jämtlandsfjällen. Vi var extra glada och taggade; Ebba eftersom hon inte kunnat hänga med på min Sarektur i
somras och nu äntligen fick komma upp på fjället, och jag för att jag fick sällskap på turen, efter att ha solovandrat i somras! Eftersom vi tidigare vandrat, sprungit och tältat mycket tillsammans, så visste vi att det
skulle bli supertrevligt. Vidare skulle min dotter Ebba Jansson Järpling möta upp oss på söndagen och göra sällskap. Alltså skulle jag få rå om båda "mina" Ebbor!
Vi hade inte en bestämd färdplan, utan tänkte improvisera och ta dagen som den kommer. Det enda som var bestämt var att vi skulle starta i Enafors, så vi kunde börja vandra direkt från tåget.
Vi hade mycket lätt packning, små ryggsäckar och löparkläder/skor, så att vandringen skulle bli fjäderlätt, och även tillåta lite löpning.
Nedan följer en kort bilddagbok från våra tre vandringsdagar.
Den 13 september
Vi hade tagit nattåget från Stockholm, och bytt till lokaltåg mot Trondheim i Åre. När kl var 09.15 stod vi därför redo för vandring vid fjällens rand, utvilade och taggade. Tåget är fantastiskt!
Enafors station
På tåget hade vi lagt upp en grov rutt, och till att börja med skulle vi behöva gå ledat från tågstationen och fram till Silverfallet, dvs rakt söderut. Vädret var bättre än utlovat, så vi njöt verkligen. Väl framme vid Silverfallet
blev det mycket fotande och njuta av utsikten.
På väg till Silverfallet
Silverfallet
Vi såg att vädret såg sämre ut längre upp i Ingolvskalet, så vi bytte om till regnkläder. Väl var det! När vi kom upp i passet kom vinden och snö samt hagel. Vandringen blev mindre njutbar, men samtidigt härligt att känna vädret makter.
Snöoväder och blåst på Ingolvskalet
Orienteringen blev mycket utmanande, så vi följde leden en bit till, och tog oss fram till vindskyddet "Snasahögarna", där vi spisade lunch. Att sitta ute i detta väder, på denna höjd (ca 1100möh) hade varit riktigt dumdristigt.
Lunch i vindskyddet
Efter lunch inomhus stegade vi vidare söderut och vädret var fortsatt riktigt utmanande. Vi vek ner i dalen mellan Tväråklumparna och Getryggen, där vinden och snöfallet avtog. Fortsatte vidare nedåt och kom såsmåningom fram till
Storulvåns fjällstation. Bestämde oss för att ett kort stopp på stationen, och tog en gofika.
Vy mot Getryggen
Efter att ha kollat in kartan så bestämde vi oss för att fortsätta några km söderut längs Handölan, för att söka tältplats. Hade vädret varit bättre hade vi tagit oss in i Bunnerstötsmassivet, för att ta några av topparna där. Vädret
tillät dock inte det (moln, snö och blåst från ca 1000 möh och uppåt), så vi planerade istället en vandring på låg höjd i dalgångarna. Bunnerstötarna finns kvar till kommande äventyr!
Vi fick göra vårt första vad, och 3 km söder om Storulvåns fjällstation hittade vi en fin tältplats vid Handölans strand.
Nu smakade middag, kaffe och whiskey bra! Efter middagen var det bara krypa in i tältet där några hårda matcher yatzy och kortspel avhandlades. Rätt jämna resultat, men revansch utlovades av båda till nästa kväll. Somnade sött relativt tidigt.
Var rätt kallt och regnade hårt under natten, men vi höll värmen, även om vi blev lite fuktiga av kondensen.
Den 14 september
Vädret var bättre denna dag, och vi låg och drog oss en stund och njöt av utsikten. Efter en grötfrukost, och lite tork av sovsäckar så packade vi ihop och fortsatte söderut längs med Handölan. Vi siktade att på ta bron över Handölan vid samevistet Tjallingen.
Vy från sovsäckarna
Handölan med den snöpudrade Bunnerstöten i bakgrunden
Vi passerade Tjallingbron och påbörjade vandringen österut in i Tjallingdalen. Mycket vacker dalgång, och inte blev det sämre med snöklädda toppar på båda sidor av dalen, där Tjallingån slingrar sig fram.
Början av Tjallingdalen med Tjallingån
Gott om bär på fjället, vilket blev en bra efterrätt till lunchen
Ebba ser in över Tjallingdalen
Vi tog en lunch mitt i Tjallingdalen och konsulterade kartan. Bestämde oss för att vika in i dalen norr om fjället Stäntja och fortsätta in i dalen Östra Bunnerskalet. Otroligt vackert även här och färgerna på fjället kändes ännu starkare
än dagen innan.
Bunnerfjällen i bakgrunden
Tjallingklumpen sett från öster
Väl över ett pass där snön delvis låg kvar så kom vi in i Östra Bunnerskalet, vilket är en magisk U-dal med höga toppar runt om. Vi njöt i fulla drag av vyerna och vandras sällskap. Härligt att få vara i "nuet", och dela upplevelsen med en kompis.
Östra Bunnerskalet
Vek sedan av Österut in i Storstensdalen, där vi börjad leta tältplats. Utsikten var viktig! Hittade ganska snart en mycket fin tältplats på en kulle inne i fjällbjörkskogen, med bästa utsikten in i Östra Bunnerstöten.
Tältplats med snöklädda Bunnerfjällen i bakgrunden. Magiskt!
Utsikten från tältplatsen blev en härlig vy att sitta och titta på när vi åt middag. Det var mycket stilla i naturen. Vinden hade lagt sig och det var tyst.
Efter middagen var det spelhåla i tältet, och eftersom det var sista kvällen gav vi inte upp i första taget. I sken av pannlampan korades mästare i båda disciplinerna! När natten kom började det regna och blåsa kraftigt. Det gjorde att
det blev riktigt kallt i tältet, men fördelen med två personer i ett enmanstält är att det är begränsat med luft att värma upp och framförallt så hjälper värmen från tältkompisen att göra det hela uthärdligt. Hade jag sovit
själv i tältet denna natt med den sovsäck jag hade med, hade det blivit tufft!
Den 15 september
Söndagen inleddes med sol! Vi låg och njöt av lite värme i tältet och snackade lite. När vi öppnade tältet var det dock inte så varmt, men utsikten...
Vi åt sedvanlig grötfrukost, toppad med blåbär! Solen försvann, men när vi väl börjat gå så var det inga problem att hålla värmen. Vi lämnade med sorg "vår" dal, men det var fina minnen att ta med sig. Gick vidare in i Storstendalen mot
"civilisationen", dvs Stensdalsstugan (STF stuga efter leden från Vålådalen mot Gåsen). Vi hade inte sett en människa sedan vi lämnade Storulvån, vilket var härligt!
När vi närmade oss Stensdalsstugan så kom vi in i en mycket vacker fjällbjörkskog, och så småningom dök stugan upp. Vi hälsade kort på stugvärden, blev bjudna på ett glas saft, och fortsatte sedan mot Vålådalen.
Stensdalsstugan
Nu gick vi vidare på leden mot Vålådalen, eftersom Ebba JJ varpå väg från Vålådalen för att möta upp oss.
Utsikt ner mot Lunndörrspasset
På leden!
Efter att ha käkat lunch när vi kommit ner i fjällskogen, så dök Ebba JJ upp på stigen springande! Kärt återseende!
Vi vandrade tillsammans de sista 7-8 km som var kvar till Vålådalen, där turen tyvärr var slut.
Sedan blev det nattåget hem, efter en trevlig middag alla tre i Åre. Detta var sista sommarturen för i år. Nu är det vinterfjället som väntar!
Som vanlig blir man alltid lite deppig när man åker hem från fjällen, men det är med en skön känsla ändå. Vi hade en superhelg, där vi fick uppleva fjället när det har som mest färger.
Nedan ser ni vår färdväg grovt inritad på kartan.
Nästa sommar väntar nya tältturer på fjället, och rapporter från dessa kommer här löpande! Vi har t.ex. en önskan att göra topptur in i Bunnerstötsmassivet, eftersom inte det gick att göra denna helg p.g.a. vädret.
Tack för oss för denna gång!
Arne&Ebba
