ledsagorna.blogg.se

Skarjadalen ("Sareks hjärta") - Här startar Rahpajåhka

Iår hade jag bestämt mig för att göra en längre vandring/löptur i Sarek och Padjelantas Nationalparker, och även besöka Sulitelmaglaciären. Tanken var att få sällskap, men mina planer klaffade inte riktigt för någon. Det blev alltså en solovandring på 8 dagar. Vandringen är också en del av min fjälledareutbildning, där jag måste göra en "längre orösad fjälltur" innan nästa sommars utbildningsvecka. Nedan följer en kortfattade "dagbok" över de 8 dagarnas vandring.

Det blev dock mest "vandring", bl.a. för att ryggsäcken vägde 12-13 kg pga av all mat, men också den oledade terrängen gjorde det svårt att springa med ryggsäck. Eftersom jag var själv i obanat land, var jag också lite mer försiktig. Löpning i terräng innebär alltid en större skaderisk, där konsekvenserna av en skada också kunde bli stora. Eftersom ryggsäcken blev lättare för varje dag, och att jag ibland tog mig fram på "snälla" partier, så blev det ändå en del lätt löpning. 

Dag 1 - 21 juli

Anlände med STF-båten från Ritsem till Änonjalme vid 15-tiden och var efter 18 h tåg och bussresa riktigt sugen på att komma igång! Visste dock att det fanns en samekvinna som erbjuder gudomligt god rökt fisk och glödkaka om man går en bit från båten. Började därför med att äta en rökt sik med glödkaka, och ha ett trevligt snack med samekvinnan.

Därefter gav jag mig ut på Padjelantaleden och hade för avsikt att ta mig fram till treparksmötet (Stora sjöfallet, Sarek och Padjelanta möts där), för att tälta. Leden från Änonjalme och till treparksmötet är inte så spektakulär, förutom passagen av den stora jåkken Vuojatädno, där allt vatten från de stora sjöarna i Padjelanta rinner ut, samt att man passerar fjället Ahkka som är över 2000 m högt och av samerna benämns som "Gammal kvinna". Man passerar även STF stugan Akka redan efter ett par km vandring.

Vuojatädno

Dag 2 - 22 juli

Startade tidigt efter frukost. Mycket mygg på denna plats! Det blev att ha regnstället på fram till avfärd. Var även en utmaning att på ett bra sätt få ner all utrustning i min relativt lilla rygga (33 liters Osprey). Fortsatte sedan längs jåkken Sinjuvtjudisjåhkå längre in i Sarek och fick se de höga topparna i Sarek växa sig större.  Efter ett par timmar kom jag fram till jåkken Nijakågåsi, som jag följde in i Ruohtesvagge. Denna dal är relativt lättgången och används (förstod jag efter en stund) av många vandrade att ta sig in eller ut ur Sarek. Jag mötte och gick även om en hel del folk. Kändes nästan som att vara på en led!

Under dagen fortsatte jag djupare in i Ruohtesvagge och fick göra ett par vad, varav det andra var lite lurigt/djupt. Det är en relativt tydlig stig som går att följa genom hela dalen. Kände mig inte sugen på att stanna och laga mat, så det fick istället bli lite bars. Dessutom hade jag ju lite  begränsat med gas... 

På eftermiddagen kom jag fram till den enda nödtelefon som finns i Sarek, och den ligger i Skarjadalen. Där finns även ett enklare nödrum (Mikkastugan).

Följde istället Skarjadalen västerut, tills jag kom till början av Alggavagge. Ruohtesvagge hade näst varit som en gräsmatta, men här började jag få brottas med de karaktäristiska videsnåren som kännetecknar mycket av Sareks dalgångar. Efter ett lite knepigt vad för att komma in i dalen, så slog jag läger i närheten av en renvaktarstuga. Det var en mycket vacker plats! Skarjadalen kallas även för "Sareks hjärta" eftersom Rahpajåhkå (den jåkk som löper genom hela Rapadalen) har sin start i Skarjadalen. Jag märkte också att så fort jag lämnat Ruohtesvagge, så blev det betydligt mindre med folk. Verkar vara "E4:an" i Sarek...

Skarjadalen 

På natten vaknade jag av ljud utanför tältet och det var en stor renhjord som hade anlänt under natten, som trampade omkring runt tältet. Nice!

Dag 3 - 23 juli

Vaknade till en solig dag, efter att de två första dagarna hade varit lite mulna med regn hängande i luften. Började redan bli lite trött på min frukost (egen grötmix som jag adderar varmt vatten till), men kände mig tvungen att äta ordentligt. Renhjorden som anlänt under natten stod och betade omkring mig. Fin morgon! Utsikten åt alla håll var magisk. Skarjadalen öster ut, Guohpervagge  väster ut och Alggavagge söderut. Åt alla håll 2000 m toppar och glaciärer.

Började vandringen tidigt även denna dag, och kom snart in i den magiskt vackra Alggavagge. Blommande ängar, glaciärer, höga toppar och en smal dalgång. 

Efterhand tog dock videsnåren över, och efter ett riktigt läskigt vad så fick jag börja gå på skrå upp efter fjällsidan ovanför sjön Alggajavrre för att undvika de värsta videsnåren. Efter flera timmars besvärlig vandring kom jag fram till änden av dalen och det unika Alkavarekapellet som byggdes på 1700-talet i samband med silverbrytningen i området. Vid kapellet finns även en roddled över jåkken Miellädpo som är gränsen mellan Sarek och Padjelanta. Fick sällskap av några tyska ungdomar vid överfarten. Nu var jag i Padjelanta!

Väl över på andra sidan så tog jag och lagade en sen lunch. Men nu var myggen här igen! Efter att ha haft nästan myggfritt ett par dagar, så var de tillbaka! Fick sätta på mig regnstället för att ens kunna käka. Efter lunch tog jag mig ann stigningen för att komma upp på Padjelantaplatån. Gick upp i passet söder om fjället Nuortap Rissavarre, och fortsatte norr om sjöarna Lulep Rissajavrre och Rissajavrre. Började också närma mig Sveriges (och västeuropas) otillgänglighetspunkt, dvs. där det är längst ifrån civilisationen åt alla väderstreck. Punkten ligger vid sjön Rissajavrre. Började leta tältplats där det blåste lite mer, eftersom myggen var grym. Hittade en perfekt plats, som dock inte gillades av fjällabbarna. Blev anfallen, så jag drog mig lite längre bort eftersom sjön Rissajavrre där labben "godkände" mitt val. Det blev ännu en gång en mycket vacker tältplats.

Satte upp tältet och började laga middag, när himlen plötsligt mörknade och vinden ökade. Fick slänga mig in i tältet och äta inomhus medan vinden och regnet slet i tältet. Det var dock över efter 30 min, så jag fick en fin kväll med utsikt in mot Sareks berg. Somnade sött efter ytterligare en ganska tuff dag. Hade varit igång i 9h även denna dag.

Efter lunch tog jag mig ann Sulitelmamassivet! Lämnade Nordkalottenleden och tog mig rakt söderut, upp på hög höjd. Kom fram till sjön Staddajavre, där jag var tvungen att mig över en jåkk, viket visade sig vara riktigt svårt. Efter att försökt ta mig över på 3 olika ställen och gått km vis nedströms för att hitta vad, så tog jag mig över, med vatten till midjan...  

Fortsatte söderut upp på ännu högre höjd mot Sulitelmaglaciären och passerade några riktigt fina, namnlösa, sjöar precis bredvid glaciärkanten. Terrängen var mycket stenig, men landskapet otroligt vackert och vilt. Kändes mycket mer avlägset, öde och unikt än Sarek faktiskt. Hittade till slut en liten plätt gräs, där jag kunde få upp tältet. Landskapet var verkligen annorlunda. I efterhand (när jag tittat på gamla glaciärkartor)  har jag förstått att området jag gick i för inte mer 50-60 år sedan var täckt av Sulitelmaglaciärens istäcke, som nu dragit sig tillbaka. Det förklara också att sjöarna inte hade gamla samiska namn, eftersom de precis bildats.

Mycket vacker tältplats. Kanten på glaciären skymtar på krönet. Isen täckte alltså hela denna dal och sjö, för inte alltför länge sedan.

Njöt på kvällen att ha denna utsikt, och ynnesten att då vistas på en så avlägsen och vild plats. När jag satt och vilade ner middagen, så kom det en stor rengjord gående längs sjökanten. De upptäckte mig inte förrän de var hel nära, och strömmade vidare på var sin sida om mitt tält. En magisk stund! Somnade sött, efter ha vandrat nästan 9 h även denna dag.

Dag 6 - 26 juli

Solig och varm dag. Kändes redan på morgonen att denna dag skulle bli varm, även fast jag tältat på 1100 m höjd. Hade vidare en riktigt lång etapp framför mig, då planen var att gå österut oledat hela vägen till Tarradalen, och STF stugan Såmmarlappa.

Började dock att gå upp ytterligare 100 höjdmetrar för att på riktigt titta på Sulitelmaglaciären. Och det var det värt!! En sådan jätte! Sveriges största glaciär, ca 12 kvadratkilometer istäcke. Stod länge och beundrade glaciären, innan jag ställde kosan österut.

Sulitelmaglaciären. Som referens, se renhjorden som endast är en svart prick ute på glaciären. Norska gränsen går vid bortre kanten av glaciären.

Värmen var som sagt tryckande denna dag, så det fick bli ett bad i jåkken när jag passerade över bron strax öster om fjället Uhtsa Vavvek. Fortsatte sedan uppåt på fjället Tsähkkok för att sedan vika ner i dalen Fierrovagge. Kände också här att det är ett område med väldigt lite människor. Fortsatte sedan att gå Fierrovagge hela eftermiddagen, vilket var en mycket vacker dal. Lunch var det för varmt att käka, så jag åt lite bars medans jag vandrade. När jag närmade mig Tarradalen så hade jag tre vägvalsalternativ (följa någon av jåkkarna ner i Tarradalen eller gå över ett fjäll). Jag valde att gå upp över fjället Goahtnjunjes eftersom det såg ut att vara enklast. Fick sedan en tuff nedstigning till Såmmarlappa. Skogen var mycket tät när man kom ner i dalen, och några stigar finns inte genom spenaten. Såg något som såg ut som björnspår och en stora "lega" där ett stort djur legat relativt nyligen... Började prata och sjunga så att ev björn i närheten skulle höra mig. Tarradalen är ett av Sveriges mest rovdjurstäta område,

Fierrovagge

Svettig, varm, trött, uttorkad och med full av bromsar på mig kom jag äntligen fram till Tarrajåkka, och såg Sommarlappastugan på andra sidan. Nästan som en hägring! Båten låg också där (vilket jag inte var säker på att den skulle göra), så jag kunde dra mig över jåkken. Väl framme på andra sidan möte stugvärden, och undrade om jag var törstig... Han hade några kalla öl liggande i jokken till försäljning! :) Han sa också att jag var den förste som kom ner den vägen till stugan iår, vilket bekräftade min gissning att det är ett folktomt område mellan Sulitelmamassivet och Tarradalen. Handlade i lite i shopen, tog in i stugan och hade en trevlig kväll i stugvärden sällskap. Jag var enda gästen den natten i stugan. Hade gått i nästan 10 h och 40 km oavbrutet i värmen. Tuff dag!

Tarrajåkka med utsikt åt det håll jag kom ner från Fierrovagge

Såmmarlappastugan

Dag 7 - 27 juli

Ännu en varm och solig dag! Jag visste att denna dag skulle bli utmanade. Min plan var att ta mig upp längs bäcken Såmmargårsså som går rakt upp NO om Såmmarlappastugan, och på kort tid ska man ta 600 hm. Vidare visste jag att vegetationen är mycket tät i dalen och runt dess angränsande jåkkar. Jag fick inte fel! Det tog mig 2 h att ta mig de dryga 2 km upp till början av Såmmargårså. Jag rekommenderar ingen att ta denna väg upp ur Tarradalen!

Såmmargårsså

Väl uppe så kom jag in i en fin, men stenig dalgång, Ruonasvagge. Gick och skråade i stenskravlet i säkert 2 h, för att inte tappa höjd inför att jag skulle in i Vallevagge. Under eftermiddagen kom jag in i Vallevagge ("Linnés väg"), dvs den väg Linne färdades när han tog sig upp till Padjelanta. Även Vallevagge var stenig till att börja med, men allteftersom kom grönskan. Såg även en del människor och tält i dalen, vilket beror på att detta är en relativt vanlig väg in i Sarek.

Jag började nu närma mig Kvikkjokk, slutet på turen, och började leta tältplats. Det var dock för första gången på turen svårt att hitta vatten, varför jag var helt ute ur Vallevagge innan jag slog läger. Jag var nu inte mer än ca 5-6 km från Kvikkjokk, och prövade sätta på mobilen. Mycket riktigt, här fanns det täckning. Kontaktade frun föra att ge en lägesrapport, och bokade även en tidigare tågbiljett. Skulle dock få vänta i Kvikkjokk i två nätter, innan det fanns plats på tåget. Sista middagen på fjället och somnade snabbt efter en tuff, varm och lång dag.

Dag 8 - 28 juli

Sista dagen! Vädret hade slagit om på natten och det var kallt! Tog på mig mer kläder än jag haft på hela turen och började den lätta vandringen ner till Kvikkjokk. Passerade ganska snart Prinskullen och efter ca 2 h var jag nere vid båttransporten. Blev upphämtad redan efter 5 min, och var nu vid resans mål, Kvikkjokk. Unnade mig ett enkelrum, bastu och trerätters middag. Hur gott smakar inte vanlig mat efter en vecka på fjället!!

Forsen i Kvikkjokk

Slutord

Jag är extremt nöjd med min tur. Lite fundersam på allt folk i Sarek. Det är en riktig magnet, som gör att lite av charmen, dvs att vara själv, försvinner. Om jag ska tillbaka till Sarek, ska jag försöka vandra i mindre lättillgängliga delar och se hur det är där. Sulitelmamassivet var turens höjdpunkt. Dit vill jag tillbaka! Utrustningsmässigt är jag också nöjd. Hade lite för mycket mat, vilket tillförde onödig vikt. Att vandra själv är härligt, men får jag välja har jag gärna sällskap.

Tack för denna gång, och jag hoppas berättelsen inspirerar!

Arne