ledsagorna.blogg.se

Under våren bestämde vi oss för att göra en längre tur i Sveriges största nationalpark, Padjelanta. Nationalparken ligger mellan Sarek i väster och de norska gränsfjällen i väster. Tanken vara att omväxlande springa på Padjelanta- och Nordkalottenleden, som genomkorsar nationalparken. Vi tänkte vara helt självförsörjande när det gäller mat (ev komplettera i någon samestuga om det fanns mat där) och sova i tält hela veckan. Vi hade minimalistisk packning som gick ner i våra 35 liters ryggsäckar. Vi använde ett enmanstält som bara väger 800 g, lätta sovsäckar, halva liggunderlag, litet gaskök, minimalistiskt med kläder (typ bara löparkläder och regnkläder+varm jacka). Det som vägde mest var maten, men den minskade snabbt. Vidare hade vi ett något utökat första hjälpen-kit, "fix&trix-kit för att laga trasiga saker, lite whiskey (i medicinskt syfte) och givetvis (det viktigaste); yatzy och kortlek! Även en bok för gemensam högläsning fanns med! 

 

Grundtanken med turen var att starta i Ritsem den 5 juli, och avsluta i Kvikkjokk den 11 juli. Allt däremellan var en öppen bok!

 

 

Den 5 juli

 

Efter en lång resa som startade redan den 4 juli på kvällen, och som bestod av nattåg och en lång bussresa så kom vi fram till Ritsems fjällstation mitt på dagen den 5 juli. Lunch hade vi intagit vid Stora sjöfallen, där bussen tog ett stopp. Vi tog båten över Akkajaure, för att komma in till Nordkalottenleden. Akkajaure är en stor fördämning som bildades när man torrlade Stora sjöfallen. Båtresan från Ritsem till samvistet Vajsaloukta tog ca 1 timme och vi somnade på vägen. Väl framme, så startade vi på en gång. Ivriga att få lite km under fötterna! Vi hade dock bestämt att inte springa första dagen, utan att börja lugnt med att gå snabbt. Stannade också till för att kolla in samekyrkkåtan i Vajsaloukta. Efter bara någon km på leden , så bär Nordkalottenleden iväg uppåt mot passet Gårssåjavrre, vilket innebar 360 hm uppåt i dalgången. Snart blev det kalfjäll och vädret var helt ok! Växlande molnighet, men lite kallt. Båda två var dock trötta av olika anledningar, så efter en dryg mil bestämde vi oss för att slå läger vid ett fint vattenfall som rann ner från fjället Allak. Tältet slogs upp på en vacker äng, nära fallet. Vi var vrålhungriga och hade snart både lagat och ätit mat. Arne hade med en liten överraskning i form av två mintetror med rödvin, som snabbt gick åt! Såg en fågel vi aldrig sett förut, med en lång "pinne" från stjärten, och som såg ut som en trut, men betedde sig som en rovfågel. Under dagen hade en del nya blommor också siktats. Så fort solen gick ner föll temperaturen snabbt och vi hoppade in i tältet och somnade efter lite högläsning i boken "Hjärnstark"!

 

Den 6 juli

 

Första morgonen på fjället; så skönt att vakna i naturen och höra forsens brus! Vi gjorde vår standardfrukost bestående av mixade havregryn, pumpakärnor, solrosfrön, valnötter, torkat äpple och kanel. På med vatten och låt stå 5 min; voilà, färdig jättegod gröt. Givetvis hade vi också kaffe till detta (båda är "kaffehollics"). Detta intogs med en fin utsikt över sjön Guossjajavrre. Vädret var lite mer kärvt än gårdagen, både kallare och "hög luftfuktighet", dock inte regn. Molnen låg på topparna runt om oss, och började sakta rulla ner i dalen; mycket vackert!

 

Vi började med snabb promenad, men ganska snart sprang vi! Det var nerför i ca 7 km till Kutejaurestugan, och de enda stoppen var för att dricka i bäckarna och kolla in blommor, samt utsikt. Arnes rygg krånglade lite i nedförslöpningen (inte riktigt återhämtad efter Åre Extreme Challenge), men Ebba höll ner tempot så det funkade. Snackade kort med stugvärden i Kutejaure, som tyckte att det var lite blommor iår. Vi höll inte riktigt med, men just runt Kutejaure var det faktiskt lite glest! Eftersom det var kallt och grått så fortsatte vi springa för att få upp värmen. När vi efter ca 6 km kom fram till broarna över Vidjaguojokka, vilket är gränsen mellan Stora sjöfallets nationalpark och Padjelanta nationalpark, så stannade vi och lagade en lunch, och vilade en stund. Efter lunch var det nästan regn, men det blev inte mer än ett fint dis, och det var det helt ok att springa i, men kallt. Vi var nu inne på en gemensam sträcka av Nordkalotten- och Padjelantalederna, och stigen var lite mer upptrampad än tidigare. Vi sprang 7-8 km innan krafterna börjande tryta och vi slog läger en bit från leden, nu med utsikt över den stora vackra sjön Vastenjaure. God middag med kaffe, lite choklad och whiskey till efterrätt. Vi körde lite fot- och vadmassage, men till slut var det för kallt att sittavute. Blev ett yatzyparti och högläsning ur boken inne i tältet innan vi somnade. Tältplatsen blev dock lite väl lutande..., så vi hasade neråt hela natten. Vi hade dock bra lä för den kalla vinden. Sov gott, men det var kallt (Arne trodde under 5 grader).

 

Den 7 juli

 

Även fast natten var kall och morgonen likaså, så var det lika skönt att vakna uppe på fjället! Utsikten över sjön, ljudet från fåglarna etc är helt magiskt. Vi kände oss också ganska pigga, även fast vi sprungit en hel del dagen innan. Efter frukost och lite fix, så fortsatte vi mot Låddejåhkåstugan. Vi startade faktiskt med att springa med regnjackor, som snabbt blev för varmt, och åkte av. I Låddejåhka letade vi efter en stugvärd för att kolla in ev matsortiment, men ingen var där. Passerade den mycket fina jokken, och började klättringen upp i passet mellan fjällen Mulkka och Huornnasj. Det är en stigning på 320 hm. Halvvägs upp inpasset började vinden kyla, så skulle ta på oss regnjackorna igen, men Ebbas regnjacka var borta! Inget annat att göra än att springa ner till Låddejåhka igen, men ingen jacka. Vi fortsatte upp för ytterligare en 160 hm backe tillbaka mot tältplatsen, och mötte en kille som sade att jackan låg på stigen längre upp! Lycka! Vi hittade jackan inte långt från nattens lägerplats. Regnjacka kan man inte klara sig utan! Sedan var det bara att börja om igen och springa ner till Låddejåhka och upp i passet där vi vänt; bra backpass!! Vi tog en lunch vid ett rengärde där kalvmärkning brukar äga rum. Vilade en stund innan vi sprang vidare. Efter en lång löpning nerför dök sjön Virihaure upp och vi kom vi fram till stugplatsen Arasloukta. Vi noterade mycket drakar i luften denna dag!! Vi prövade även här att få tag i en stugvärd, utan resultat. Istället hittade vi ett par kvarglömda flipp-flopp, som vi tog med oss; perfekta att ha på lägerplatsen när man har trötta fötter som behöver vila! När vi lämnade stugorna kände vi hur trötta vi var och bestämde oss för att slå läger en knapp km söder om stugorna, och hittade den hittills finaste lägerplatsen mellan två jokkar med utsikt över Virihaure; magiskt! Bra utsikt över "Draklanda" också! Vi kände att det var dax att tvätta av oss lite (trots kylan), och ett kvälls "bad" innan middagen fick det bli! Ebba lagade en magiskt god middag (linsgryta med couscous), som hon förberett hemmavid, nere vid den ena jokken. Så gott med riktig mat! Därefter kaffe, choklad och whiskey, så klart! Ebba gjorde sedan ett försök att fixa Arnes rygg som fortfarande ömmade, och det kändes mycket bättre efteråt! Vi ville sedan in i tältet ganska snabbt (kallt), och där spelade vi kort och läste bok för varandra. Somnade gott!

 

Den 8 juli

 

Vaknade av att solen sken på tältet!! Så skönt! Vi kunde torka sovsäckar och tält i solen. Allt hade hunnit bli ganska fuktigt efter de första dagarna. Utsikten över sjön, solen och jokkarna gjorde morgonen super!! Solen värmde skönt vid frukosten och vi tog det lugnt. Tog en kaffe och satt och snackade länge nere vid jokken. Var så varmt att vi även badade (på riktigt) i jokken, innan vi bröt läger och började springa mot Staloloukta samviste (största vistet i Padjelanta), där det även finns en mindre "fjällstation" och matbutik.

 

Nu kom vi till den del av Padjelantaleden som är vackrast. Så kul att det var strålande solsken! Efter någon dryg timmes löpning tog vi en tidig lunch på bästa utsiktsplatsen! Det var så vackert! Under lunchen njöt vi infulla drag av dagen, utsikten, sällskapet och naturen! Vi ville knappt fortsätta, men sprang ner de sista ca 6 km till Staloloukta för att handla. Nu mötte vi helt plötsligt en del vandrare. Hade hittills varit nästan folktomt. 

 

Planen var att handla lite mat, gasol, ev rökt röding och öl i Staloloukta, men när vi kom fram var butiken stängd, och skulle öppna senare på eftermiddagen. Vi hittade dock en påse gröna linser, lite torkad tomatsås och parmesanost, i "kvarlämnatskåpet" på fjällstationen, vilket vi lade rabarber på! Efter en del funderande så beslutade vi oss för att fortsätta, utan att handla. Vi hoppades på bättre tur i nästa stuga. Dessutom hade vi tänkt ta en bastu, men då skulle vi fått vänta till 8 på kvällen! Det blev lite antiklimax Staloloukta, men när vi kommit ut på leden igen så var vi nöjda. Vi valde att springa vidare österut på Padjelantaleden mot Kvikkjokk, istället för att fortsätta söderut på Nordkalottenleden. Detta var ett vägval som var viktigt meddela, och därför skrev vi in det i gästboken på fjällstationen innan vi stack.

 

Efter ca 7 km lämnade vi Padjelantaleden och valde istället en liten "bortglömd"/gamal led, som vi tyckte såg spännande ut! Vi är inte stigfinnare för inte! Efter ett par km, så kom vi in in i en grymt vacker dalgång och hittade en tältplats som kändes som ett "örnnäste", med utsikt över hela dalen, ett vattenfall och en liten sjö. Vackraste tältplatsen så långt! Kvällen blev lite kall, men efter en god middag, yatzyspel, sedvanlig efterrätt, och högläsning så somnade vi mycket gott i tältet!

 

Den 9 juli

 

Vaknade till den fina utsikten! Vädret var bra även denna dag, och vi njöt under frukosten. Vi började bli fundersamma hur länge gasolen skulle räcka. Vi höll tummarna för att nästa stuga skulle ha en butik, och att den skulle vara öppen! Även livselixiret (kaffet) började sina, så vi delade på en kopp till frukost. Efter att ha torkat tält och sovsäckar i vinden/solen, och gav oss iväg genom dalgången. Den var så vackert! Kändes som en saga! Längre in i dalen såg vi några örnar sväva, och vi tror att det var havsörn, som vi hört kunde finnas i området pga närheten till Atlanten. Vi valde att kalla dalen för "Örndalen", eftersom den inte hade något namn på kartan. Fanns även en del drakar i dalen!

 

Vi valde att börja med att gå, eftersom Ebbas knän började ömma efter 4 dagar. Vi hade tänkt ta lunch vid Darreluoppastugorna, men det terrängen var lite tuff och det tog längre tid än beräknat, så vi tog istället en lunch på fjället. Efter lunch somnade vi i solen vid en bäck. Det var superskönt, och efter det var vi piggare. Ebbas knän var dock inte bättre, varför Arne tog båda ryggarna, och Ebba använde stavarna för att avlasta knäna. När vi hade 3-4 km kvar till Darreluoppastugorna, så sprang vi på ett fjällrävsgryt på fjället! I vart fall kunde vi inte förstå vad det annars skulle vara. Såg ut att vara "aktivt", men vi såg inga rävar.

 

Den gamla leden ner mot Darreluoppastugan var mycket lite använt, och igenvuxen. Innan vi var framme vid stugorna var benen rejält skrapade (vi hade shorts). Det positiva var att butiken i stugan var öppen! Det var dock inte så mycket att handla. Ingen gasol, ingen egentlig mat, ingen folköl och ingen röding. Vi köpte en gott & blandat påse och några påsar nudlar... Vi fortsatte på leden och stannade halvvägs till Sommarlouppastugan, och hittade en fin tältplats nere vid Tarrajåkkå. Vi var nu inne i den vackra Tarradalen, som sträcker sig hela vägen ner till vårt slutmål, Kvikkjokk. Efter bad i jokken, så blev det middagsdax, och vi hade därefter en fin kväll med kaffe (delade en kopp) nere vid jokken, samtidigt som solen gick ner. Blev då riktigt kallt, och vi skyndade oss till tältet för att mysa med spel och högläsning. Somnade sött!

 

Den 10 juli

 

Solen stekte på tältet och det kändes att det skulle bli en varm dag! Efter frukost, och en delad kopp kaffe, så tog vi oss lite tid för att snacka om sådant som bara många dagar tillsammans ger tillfälle till, vilket var skönt. Tränade också lite på att kasta macka i jokken. Sedan gav vi oss iväg på leden igen. Redan från början tog Arne båda säckarna, för att spara på Ebbas knän. Nu började det också bli dåligt med mat. Det enda vi hade kvar var påsen med linser som vi hittat, men den krävde ganska lång tillagning, så vi trodde inte gasolen skulle räcka till det. Vår plan var därför att tillaga dessa till lunch i STF stugan i Sommarlappa, och vi hoppades på en öppen butik! Solen stekte på och blomsterprakten ökade. Ebba hade svårt att inte stanna och undersöka varje ny blomma eller växt. Detso längre ner i dalen vi kom, desto mer blomsterprakt och prunkande växtlighet blev det. Ebba undervisade den knappt bildbare Arne i botanikens mysterium. När vi hade några km kvar till Sommarlappa passerade vi "Holmboms badkar", vilket är ett hål/bassäng 100 m från leden, med sandbotten. Så fint! Vi bestämde oss för att ta ett dopp i värmen, och hoppade i. Det var skitkallt!! Men avsvalkade blev man! Nu började bromsarna bli lite närgångna, och väl framme vi Sommarlappa var det nästa litevför mycket. Vi gick dock in i stugan och där fanns en stugvärd!! Vi bad att få "daggästa". Dvs använda kök etc och frågade om butiken var öppen. Och det var den!! Det blev folköl till lunch! Ebba lagade en kanongod linsgryta, och vi var så nöjda! Efter det handlade vi en del i butiken. Middagsmat (bönpasta med tomatsås), kaffe!, nötter, godis mm.

 

Bestämde oss för att gå en bra bit till för att ha en chans att hinna med bussen i Kvikkjokk nästa dag. Det funkade bra och vi stannade till vid Tarrekaisestugan och köpte folköl till middagen (så bra!), och sedan fortsatte vi halvvägs till Njujestugan innan vi hittade en lägerplats. Tog även ett snabbt dopp på vägen i en tjärn. Det var så varmt! Nu började det bli lite mer folk på leden igen. Hade varit helt tomt ett par dagar. Och vi blev därför nästan grannar (200 m ifrån...) med ett annat tält. Kändes dock ok, eftersom vi hittade en superfin solnedgångsplats att ta kaffe (mycket kaffe nu!), godis och whiskey på. Vi satt vid en fors och såg solen försvinna bakom bergen. Innan dess hade vi ätit en supergod middag och druckit folköl! Fest! Kändes dock lite vemodigt med sista kvällen... Vi läste färdigt vår bok (bra timat va!) och spelade lite yatzy. Sedan låg vi och dräglade på kartan över Sarek, där vi planerar att springa nästa sommar! Vi planerade olika potentiella turer. Somnade sedan ovaggade! 

 

Den 11 juli

 

Sista dagen... Vi hade för första gången satt en klocka (dock vaknade Arne 2 h innan och var Ebbas väckarklocka), och bestämt en tid för avfärd. Allt för att inte missa båten till Kvikkjokk som avgick  kl 13.30. Väderet var strålande och varmt även denna dag! Vi åt vår sista frukost och bröt lägret, och kom iväg precis som planerat, utan stress! Bra planering! Blomprakten var magnefik, och t.o.m. Arne började lära sig en och annan blomma! (Kors i taket). När vi passerade ett stort stenfällt (där en inlandisälv gått fram) hittade vi en (enligt oss) helt unik blåklocka! Den var utslagen! Vi fotade blomman och visade stugvärden i Njunje som var mycket botaniskt kunnig, och hon hade aldrig sett något liknande. Efter Njunjes började vi komma ner i skogslandet, och de första granarna dök upp. Nu hade vi tagit oss från kargaste kalfjäll och fått följa naturens förändring till djupaste skog; helt underbart! Blommorna blev fler och större, och allt blev mer prunkande! Tarradalen är unik! Vi gick på i lagom takt och bestämde oss för att luncha någon km innan vi nådde båtbryggan. Det blev nudlar, och den sista gasen räckte precis!! 2 små gasoltuber hade räckt en hel vecka! Där vi lagat alla måltider (utom en) på denna jet-boiler. Bra grej! Vi isade benen i en jokk och mådde rätt bra. Ebbas knän hade hållt sista dagen, och vi var framme vid målet! Vi kom fram till båten 15 min innan avgång. Bra timing!

 

Det blev sedan en båtfärd till Kvikkjokk, i det vackra jokkdeltat. När vi kom iland tog vi genast ett dopp i glaciärvattnet som kom via jokken förbi Jokkmokk. Så skönt i värmen! Sedan gick vi upp till fjällstationen och köpte glass och öl samt vykort. Vi hade en skön stund utanför stationen! Sedan var det bara hemresan kvar. Båda var lite ledsna över att veckan var över, men allt har ett slut... Arne skulle till Stockholm och Ebba till Piteå. Det var dock tågstrul, vilket resulterade i taxi från Murjek, och sedan fick Arne ta flyg från Luleå på morgonen efter. Typiskt!

 

Summering:

 

Vi är extremt nöjda med veckan, även fast våra kroppar strulade lite. Humöret var dock alltid på topp och vi var måna att ta hand om och stötta varandra. Bra att ha en flexibel färdplan, så att man inte känner sig stressad. Nästa äventyr blir BAMM 50 i mitten av augusti uppe i Riksgränsen. Rapport kommer därifrån i bloggen! Nästa sommar har vi till 99% bestämt att springa typ 10 dagar i Sarek, med lätt/minimalistisk packning. 

 

Lärdomar från sommarens tur är att vi klarar oss bra på det vi hade med oss. Bra tält, sovsäckar, kläder, skor, ryggor, och kök. Det vidare gott med hemlagad mat istället för färdiga påsar, samt att det blir större portioner. Vi hade lite för mycket av några saker, typ 2 rör c-vitamin, kanske någon tröja för mycket (Arne). Beroende på typ av tur kan man alltid fundera på sjukvårdsmaterial och verktyg/extraprylar.

 

//Ebba&Arne